<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691</id><updated>2011-04-22T05:25:59.967+08:00</updated><title type='text'>secupak ilmu, segantang akal</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>27</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-69016085244382961</id><published>2007-11-20T10:45:00.000+08:00</published><updated>2007-11-20T10:47:43.699+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Leaders Invest Power in Others&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Leading isn't about controlling; it's about releasing. Good leaders give their power away. They look for good people, and they invest in them to the point where they can be released and empowered to perform. That process is not smooth. It is often messy, and it cannot be controlled. The better the leaders, the more delighted they are to see members of the team finding their own new ways to get things done. And in the case of the best leaders...if some of the people outshine the leaders who empowered them, then all the better. &lt;em&gt;(Lead-Up Principle #4 –The 360 Degree Leader by John C. Maxwell)&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-69016085244382961?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/69016085244382961/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=69016085244382961' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/69016085244382961'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/69016085244382961'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/11/leaders-invest-power-in-others-leading.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-8772251677072064314</id><published>2007-11-15T19:54:00.000+08:00</published><updated>2008-12-09T17:15:28.815+08:00</updated><title type='text'>Kami Juga Pantang Dicabar...</title><content type='html'>&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/Rzw9BbKm43I/AAAAAAAAAAc/sgqfQEJewDU/s1600-h/demobersih+012.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5133044769976935282" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/Rzw9BbKm43I/AAAAAAAAAAc/sgqfQEJewDU/s320/demobersih+012.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;KAMI JUGA PANTANG DICABAR.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam perjalanan ke ibukota pagi 10Nov07, aku sempat membeli suratkhabar Utusan Malaysia dimana tajuk beritanya terpampang jelas "Saya Pantang Dicabar…". Begitulah amaran Pak Lah (ketika menggulung perbahasan pada hari terakhir perhimpunan UMNO) kepada penganjur BERSIH yang bertekad mahu meneruskan perhimpunan aman di Dataran Merdeka walaupun tidak mendapat permit polis.&lt;br /&gt;"Siapalah bagi advice kat Pak Lah cakap macam ni...nanti termakan diri.." Ujarku kepada isteri dan puteri sulung sambil merasa agak teruja dengan cabaran tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekitar 2:30pm kami bertiga berada dipenghujung jalan Tuanku Abdul Rahman bersama ratusan orang lain. Dihadapan kami puluhan ahli FRU dan pihak polis yang lengkap berbaton dan bersenjata api membuat barricade, menghalang peserta perhimpunan menuju ke Dataran Merdeka. Beberapa minit kemudian tiba beberapa buah trak FRU dan trak water-canon yang kemudiannya berpatah arah, balik menuju ke Masjid Jamek tempat berkumpulnya ramai peserta perhimpunan dari Selangor,Wilayah dan Pahang. Dari tempat aku berdiri, aku dapat melihat trak water-canon mula memancutkan air asid tanpa ehsan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujan lebat mula turun dan kami bergegas ke kawasan bazaar Masjid India untuk membeli payung. Sementara kami mencongak langkah yang seterusnya tiba-tiba muncul segerombolan muslimin serta muslimat muda dari arah Masjid India. Kami mengambil keputusan untuk menyertai kumpulan tersebut. Ditengah hujan lebat, kumpulan kami menyusuri lorong-lorong belakang kedai untuk mengelak diserbu FRU dan polis. Melihatkan semangat kental muslimat muda yang sudah basah kuyup, aku pun menjerit kepada mereka yang berteduh di kaki lima kedai "Jom...join kami..muslimat pun dah habis basah ni..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Didalam perjalanan, kami terserempak dengan seorang muslimat muda yang sedang terbaring kesakitan disebabkan kekejangan otot. Zawjati segera mendapatkan bantuan sebuah kereta untuk memindahkan muslimat tersebut ketempat yang lebih sesuai. Apabila sampai di Masjid Negara, kumpulan kami bergabung dengan ribuan peserta lain yang telah sedia berhimpun disitu dan terus berjalan beramai-ramai menuju Istana Negara. Setibanya di hadapan Istana Negara, gelombang kuning melimpahi lebuhraya. Walaupun dikepung dengan ratusan FRU dan polis berserta 2 biji helikopter berlegar diatas udara membingitkan keadaan, diselang-seli pula dengan kelantangan suara pimpinan menyampaikan ucapan, aku dapat merasakan suasana petang itu amat hening dan tenang sekali. Didalam hujan gerimis, puluhan ribu manusia yang terdiri daripada orang tua, orang muda, anak-anak tanpa mengira gender, bangsa dan agama TERUS tidak berganjak sehinggalah Tuan Guru Hj Abd Hadi Awang dan DSAI mengakhiri perhimpunan tersebut setelah berucap dan memaklumkan bahawa memorandum BERSIH telah selamat diterima oleh pihak istana, Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Didalam perjalanan pulang aku sekeluarga sempat singgah di sebuah restoran mamak di Jalan Kampung Attap untuk melepaskan lelah. Sambil menghirup milo panas aku terpandang puteri sulungku melabuhkan kepalanya diatas meja, keletihan. Hatiku berbisik "Terima kasih puteriku, kerana ikut bersama ayah dan emak ke perhimpunan yang amat bermakna ini." Berjalan kaki hampir sejauh 15km didalam hujan lebat serta berpuasa 6 Syawal (hari terakhir) bukannya perkara mudah untuk gadis muda berusia 16 tahun. I'm really proud of her. Terbayang semasa usia semuda itu aku langsung tak ambil pot pasal apa-apa kecuali asyik keluar-masuk panggung wayang dan dengar lagu rock.&lt;br /&gt;Syabas puteriku! Syabas untuk semua mereka yang hadir! Cabaran Pak Lah terbalas sudah dengan berakhirnya perhimpunan BERSIH yang aman lagi bersejarah itu.&lt;br /&gt;DAULAT TUANKU! DAULAT TUANKU! DAULAT TUANKU!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-8772251677072064314?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/8772251677072064314/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=8772251677072064314' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/8772251677072064314'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/8772251677072064314'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/11/kami-juga-pantang-dicabar.html' title='Kami Juga Pantang Dicabar...'/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/Rzw9BbKm43I/AAAAAAAAAAc/sgqfQEJewDU/s72-c/demobersih+012.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-4557656958342074915</id><published>2007-09-26T22:42:00.000+08:00</published><updated>2008-12-09T17:15:28.940+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/Rvpyt01QeFI/AAAAAAAAAAU/4ulQ9JM-olk/s1600-h/BIRDS.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5114526458434320466" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 319px; CURSOR: hand; HEIGHT: 217px; TEXT-ALIGN: center" height="216" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/Rvpyt01QeFI/AAAAAAAAAAU/4ulQ9JM-olk/s320/BIRDS.JPG" width="319" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;                              When we wake up in the morning, we have two simple choices,&lt;br /&gt;                              Go back to sleep and dream,&lt;br /&gt;                              Or wake up and chase those dreams,&lt;br /&gt;                              &lt;strong&gt;The choice is yours..............&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-4557656958342074915?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/4557656958342074915/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=4557656958342074915' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/4557656958342074915'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/4557656958342074915'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/09/when-we-wake-up-in-morning-we-have-two.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/Rvpyt01QeFI/AAAAAAAAAAU/4ulQ9JM-olk/s72-c/BIRDS.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-1377850698903027908</id><published>2007-09-23T15:43:00.000+08:00</published><updated>2007-09-23T15:50:34.871+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>WHAT  NONSENSE!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai seorang bapa, tragedi yang menimpa adik Nurin Jazlin Jazimin amat menghiris perasaan saya.  Amat sukar untuk dibayangkan seorang kanak-kanak  berumur 8 tahun yang comel, periang dan peramah(seperti yang diceritakan oleh kawan-kawan sekolahnya) menjadi mangsa   penderaan seksual dan pembunuhan kejam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I first read the reports on how her body was found and the reason for her death, my stomach began to twist and I felt like vomiting all my guts out. Damn this killer! How could he/she acted brutally to this innocent little girl?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But what make me feel disgusted even more was after reading the latest statements made by a minister and an IGP regarding to this issue.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The Minister  of Women, Family and Community Development  commented that the parents whose negligence leads to their children being harmed risk being jailed. Meanwhile the IGP said there are provisions under the law to prosecute parents who neglect the safety of their children. &lt;strong&gt;Jika ada elemen kecuaian (yang menyebabkan kepada penculikan Nurin) kita akan cadangkan kepada Peguam Negara agar tindakan undang-undang diambil keatas ibubapa mangsa&lt;/strong&gt;- he further elaborated in a press conference after  Nurin’s burial on Friday.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;WHAT NONSENSE! WHAT A SICK DUO! Didn’t both of them realize that Nurin’s parent had suffered enough after losing their beloved daughter?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We really don’t need this kind of high-ranking officer or  politician whom conveniently finding faults on others (let alone Nurin’s parent) whilst not looking into this matter seriously via a holistic approach.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For Nurin’s parents, family and friends let us all pray  that Allah swt gives them the strength to endure this tragic episode with calm and serenity.  For Adik Nurin.....she will  surely  awaits patiently for her loved ones at the doorstep of Jannah, with a beautiful smile and lots of hugs &amp;amp; kisses....rest peacefully my dear Nurin! Al Fatihah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-1377850698903027908?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/1377850698903027908/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=1377850698903027908' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/1377850698903027908'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/1377850698903027908'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/09/what-nonsense-sebagai-seorang-bapa.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-4341014643925626029</id><published>2007-08-07T11:09:00.000+08:00</published><updated>2007-08-07T11:16:19.708+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>DOA BUAT DJW &amp; FRIENDS&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekiranya anda  melalui setesen LRT pada lewat malam  (sekitar 12 midnite &amp; above) dan terserempak dengan anak-anak muda yang kelihatan manis menutup aurat, sedang menghidupkan enjin  dan bersedia untuk membonceng motosikal, maka &lt;strong&gt;jangan lupa doakan&lt;/strong&gt; untuk mereka. Anak-anak muda ini sebenarnya baru selesai menghadiri mesyuarat dan aktiviti yang seringkali  berakhir lewat malam. Balik menaiki LRT dan seterusnya pulang kerumah menunggang motorsikal  mereka yang diletakkan di tempat pakir yang disediakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jikalau gadis remaja lain  sibuk menghabiskan masa dengan berhibur, bersuka-ria dan membuat kerja yang  hanya bermanafaat untuk diri sendiri, tetapi sebaliknya golongan muslimah muda ini sanggup berkorban masa dan tenaga tanpa menghiraukan kepentingan diri, demi untuk kesejahteraan ummah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujung minggu mereka bukannya dipenuhi dengan window-shopping di OU, Mid-Valley, The Curve atau lain-lain   tetapi pada hari Sabtu dan Ahad mereka dihabiskan dengan program dan aktiviti-aktiviti bersama adik-adik (yang mula tertarik dengan keindahan dan kesyumulan  Islam).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu &lt;strong&gt;jangan lupa doakan&lt;/strong&gt; untuk mereka dan muslimat muda yang lain, walaupun terpaksa berdepan dengan pelbagai realiti kehidupan, pelbagai ragam kawan serumah, kawan seofis mahupun ahli keluarga yang mungkin tidak faham dengan matlamat hidup mereka, namun mereka terus bersabar  menggenggam erat  tali Allah. Sesungguhnya mereka ini adalah  mutiara-mutiara terpilih yang merupakan penyambung kepada matarantai perjuangan Rasulullah s.a.w&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Doakan kebahagiaan mereka&lt;/strong&gt; dunia akhirat, &lt;strong&gt;doakan mereka&lt;/strong&gt; mendapat jodoh yang terbaik, &lt;strong&gt;doakan mereka&lt;/strong&gt; istiqamah menghadapi mehnah dalam perjuangan dan akhir sekali &lt;strong&gt;doakan  mereka&lt;/strong&gt; agar nanti dapat berhimpun di Jannah bersama rakan-rakan seperjuangan, menikmati segala keseronokan, segala kegembiraan dan segala kemewahan   yang mereka tidak sempat  kecapi  kerana sibuk berjuang sejak dari usia yang masih muda. &lt;strong&gt;Amin.&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-4341014643925626029?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/4341014643925626029/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=4341014643925626029' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/4341014643925626029'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/4341014643925626029'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/08/doa-buat-djw-friends-sekiranya-anda.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-7678078108416884602</id><published>2007-08-04T15:00:00.000+08:00</published><updated>2007-08-07T09:02:18.803+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Penyakit TB (Takut Bini)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seorang pakar motivasi Dr. Jebat ketika hendak memulakan sesi ceramahnya telah melontarkan soalan kepada para peserta yang hadir dalam seminar tersebut."Sesiapa diantara kamu yang ada didepan saya ini mengidap penyakit TB, sila pindah ketempat duduk yang disediakan disebelah kanan dewan." Maka bergegaslah semua para peserta bangun untuk berpindah ke tempat duduk khas yang disediakan, kecuali seorang lelaki yang kelihatan agak gelisah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melihatkan keadaan lelaki tersebut, pakar motivasi itu terus menghampirinya. "Encik ni tak ada masaalah TB ke? Kalau no problem, encik tak perlu datang ke seminar saya ini" Jelas Dr.Jebat. Dalam nada suara yang tersekat-sekat lelaki tersebut menjawab, "Err.....Dr.... saya sebenarnya dah lama mengidap penyakit TB ni..lebih 10 tahun!" "Habis...kenapa encik tak pindah ke tempat duduk yang disediakan seperti peserta lain?" Tanya Dr Jebat kehairanan. "Sebenarnya...isteri saya dah pesan kat rumah tadi, kalau masuk dewan nanti, duduk diam-diam, jangan pindah tempat sana-sini...."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Komen: Hehe....ini kes berat punya TB...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-7678078108416884602?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/7678078108416884602/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=7678078108416884602' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/7678078108416884602'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/7678078108416884602'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/08/penyakit-tb-takut-bini-seorang-pakar.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-3935133061705845801</id><published>2007-08-03T22:45:00.000+08:00</published><updated>2008-12-09T17:15:29.140+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>AUNI.....YA.....AUNI&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tonite finally Grandpa dapat jumpa Auni! She's so amazingly cute.....&lt;br /&gt;Auni and her parents came over for a visit. Here is the picture of Auni sleeping cozyly on the sofa.&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5094498152311675618" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" height="241" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/RrNLE-Vr2uI/AAAAAAAAAAM/qcKSKCNRCug/s320/AUNI+002.jpg" width="321" border="0" /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-3935133061705845801?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/3935133061705845801/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=3935133061705845801' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/3935133061705845801'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/3935133061705845801'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/08/auni.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_iz8BxLDLb84/RrNLE-Vr2uI/AAAAAAAAAAM/qcKSKCNRCug/s72-c/AUNI+002.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-3984739094776348462</id><published>2007-07-17T20:41:00.000+08:00</published><updated>2007-07-17T21:10:12.637+08:00</updated><title type='text'>PUISI BUAT AUNI</title><content type='html'>Puisi ini ditujukan khas kepada Auni Hafiyah yang baru pulang ke KL hari ini bersama ibunya yang telah menghabiskan tempoh pantangnya di kampung halaman (Kelantan).&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Puisi buat Auni (17/7/07)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Selamat pulang wahai Auni&lt;br /&gt;Puteri sulung Faza dan Yusri&lt;br /&gt;Metropolitan KL bagaikan berseri&lt;br /&gt;Menyambut kepulangan dari KB&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KLCC menjadi saksi&lt;br /&gt;Pengorbanan gigih siibu mithali&lt;br /&gt;Walaupun sarat terus  digagahi&lt;br /&gt;Demi perjuangan Risalah Suci&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siang malam bersilih ganti&lt;br /&gt;Sabar menunggu saat yang dinanti&lt;br /&gt;Secebis sejarah terukir di PUSRAWI&lt;br /&gt;Tatkala lahirnya siMutiara Hati&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wahai Auni si jantung hati&lt;br /&gt;Atok berdoa seikhlas hati&lt;br /&gt;Bila Auni dewasa nanti&lt;br /&gt;turuti Ummi menjadi Srikandi&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-3984739094776348462?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/3984739094776348462/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=3984739094776348462' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/3984739094776348462'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/3984739094776348462'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/07/puisi-buat-auni.html' title='PUISI BUAT AUNI'/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-4878897414728623959</id><published>2007-02-24T13:45:00.000+08:00</published><updated>2007-08-07T12:03:53.722+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>A TRIBUTE TO ALL OF YOU&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Suasana ketika di Airport Kota Bharu pada pagi 19hb Februari 2007 menceritakan segala-galanya. They were hugging each other. Ramai yang menitiskan air mata tanda gembira, sedih bercampur puas. Tidak putus-putus ucapan terimakasih dan ucapan tahniah diungkapkan sesama mereka. Peluang terakhir untuk bergambar kenang-kenangan tidak disia-siakan bersama teman-teman, bersama keluarga and of course bersama tetamu istimewa dari Bahrain, Ruqaya Al Ghasra dan Coach Nurudeen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MasyaAllah...what a beautiful and joyous moment, sukar untuk digambarkan dengan kata-kata.&lt;br /&gt;Segala penat jerih mereka hilang seketika dalam suasana yang penuh emosi itu.&lt;br /&gt;Malam sebelumnya di Putik, pengarah Nisa' Malaysia dan pengerusi majlis penutup (Muna the glam) mengingatkan kepada para peserta dalam dewan tersebut bahawa tonite is their nite. Namun dalam hati kecil saya berbisik, NO.. i beg to differ...actually...tonite is YOUR nite...my dear pengarah and all of you adik-adik Nisa (AJK Nisa' Games 2007)!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minggu-minggu terakhir sebelum the event, i can feel how stressful she and her team were. They have been spending time in Kelantan every weekends for the last 1 month. Just imagine, some of them had to travel by bus, arrived in KL early monday mornings and off they went for work without any complaints!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;They have gone thru a lot, i must say! Bukan calang-calang orang yang boleh menghadapi this huge task. Dalam suasana Againsts All Odds mereka teruskan juga until the very end.&lt;br /&gt;But Alhamdulillah.. Allah is Great!! Nisa Games 2007 telah berjaya dengan izinNya, dan ianya telah menzahirkan rasa kemanisan yang amat sangat dan satu makna yang besar ertinya kepada mereka yang tahu menilai erti pengorbanan, erti komitmen, erti Xtra-mile, erti nawaitu ikhlas, erti saling top-up each other dan yang terpenting: erti pergantungan &lt;strong&gt;sepenuhnya&lt;/strong&gt; kepada yang Esa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For this, I SALUTE ALL OF YOU. Tak perlu saya nukilkan setiap nama mereka yang terlibat, you know who you are! Syabas &amp;amp; Tahniah Nisa' Malaysia.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-4878897414728623959?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/4878897414728623959/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=4878897414728623959' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/4878897414728623959'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/4878897414728623959'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/02/tribute-to-all-of-you-suasana-ketika-di.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-117089681148626404</id><published>2007-02-08T08:30:00.000+08:00</published><updated>2007-02-08T09:06:51.496+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>CINTA&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam perjalanan pulang dari menghantar anak-anak ke sekolah,saya mendengar satu kisah yang menarik dari  seorang pemanggil Radio Sinar FM (channel radio favorite  orang-orang yang sewaktu dengannya i.e oldies). Wanita tersebut yang berumur 40+ menceritakan hidupnya yang menghidapi pelbagai penyakit yang kronik seperti darah tinggi, kencing manis, sakit jantung dan pelbagai lagi. Keadaanya lebih tertekan kerana beliau hidup keseorangan, tidak mempunyai teman hidup walaupun sudah berusia. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun disebalik penderitaan itu ada natijahnya. Disebabkan tekanan yang dihadapi, beliau telah berjumpa dengan seorang kaunselor dan daripada insiden itu  beliau telah dipertemukan dengan jodohnya.Tetapi apa yang lebih menarik ialah kata-katanya ini, " Oleh kerana Cinta, kesihatan saya menjadi bertambah baik, walaupun penyakit saya masih ada, namun ianya telah banyak berkurangan." &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hmmm..... indahnya Cinta...Jom!Hari ini kita sama-sama semarakkan Cinta kita (yang sekarang ni mungkin malap) dengan orang yang kita kasihi..our spouse, our parents, our friends,rakan seperjuangan etc. &lt;br /&gt;Saya dah smskan my love message to someone special pagi ini, anda bagaimana?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-117089681148626404?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/117089681148626404/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=117089681148626404' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/117089681148626404'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/117089681148626404'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/02/cinta-dalam-perjalanan-pulang-dari.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-116993125051834285</id><published>2007-01-28T04:50:00.000+08:00</published><updated>2007-01-28T09:42:34.203+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>MY LONGEST 30-MINUTES DRIVE&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Around 12:30am Friday(the 26th) morning,i was driving along NPExpressway. There were three others with me, my wife, a family-friend and a mother-to-be.Wait, hold on... a mother-to-be? Yep! &lt;br /&gt;Good heavens!Actually we were on our way to Ampang Puteri Hospital coz sis Ain (the mother-to-be)is ready to roll...err i mean.. is about ready to give birth.&lt;br /&gt;While driving, 1001 thoughts gushing into my head. What if she can't wait and have to deliver there and then in the car (like those we often watch in the film or tv dramas? What if anything unfortunate happened while we were rushing to the hospital, will the husband or family ever forgive me for that? How will she handle her ordeal in the delivery room since her husband is away (overseas) due to job commitment?&lt;br /&gt;Despite all these fears, Alhamdulillah we arrived safely at the hospital (after a long, cautious 30 minutes drive) and she was wheeled  whiskly to the 3rd floor - Labour &amp; Delivery Department.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Around 9.30am on the same day i received a call from my wife, yep the good news is out! Ain dah bersalin!Hurray!!.. i was so enthralled.My wife was in the delivery room with Ain during the precious  moment i.e welcoming the beautiful gift from Allah swt - a baby girl!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I received later an sms (from another family-friend)congratulating me for becoming a "grandpa". Haha...that was funny..but hey! i don't mind. You can call me Abang Bad, Uncle Bad or even Grandpa Bad, all i know is that i'm proud and honoured to be associated with a group of young muslimah whom are very humble, honest, dedicated, willing-to-learn/listen and motivated (despite against-all-odds) in upholding the Deen-ul-Islam. Thanks to all. And to you Ain, you ARE a SUPERCOOL mom!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-116993125051834285?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/116993125051834285/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=116993125051834285' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116993125051834285'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116993125051834285'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/01/my-longest-30-minutes-drive-around.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-116904997478519140</id><published>2007-01-18T00:02:00.000+08:00</published><updated>2007-01-18T00:06:14.796+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>KEEP THE FAITH&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you don't see the stars twinkle at night,&lt;br /&gt;it doesn't mean that they are not there.&lt;br /&gt;They're just hidden behind the clouds&lt;br /&gt;and you will surely see them shine again.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-116904997478519140?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/116904997478519140/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=116904997478519140' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116904997478519140'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116904997478519140'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/01/keep-faith-if-you-dont-see-stars.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-116819972864622941</id><published>2007-01-08T03:50:00.000+08:00</published><updated>2007-01-18T00:12:42.696+08:00</updated><title type='text'>Yang Mana Satu</title><content type='html'>YANG MANA SATU&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is quite unfortunate that some people mudah terpesona dengan retorika, sifat luaran and other "worldly" credentials of a person. Orang yang berketrampilan, highly confident of him/herself, petah berkomunikasi etc. sememangnya merupakan satu aset to any organisation. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam masyarakat kita, kita bagaikan "tergamam" dengan kata-kata orang yang berpangkat, berharta, berpelajaran dan berpengaruh tetapi dalam masa yang sama kita kurang beri perhatian kepada pandangan dan kata-kata orang yang rendah pangkatnya, tidak berharta atau yang introvert.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kenapa sampai jadi begitu? From my life's experience and observation mereka yang extrovert(not all!) sebenarnya mempunyai masaalah.Sifat mementingkan diri sendiri, make others feel small,  very demanding etc boleh menyulitkan sesuatu relationship. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka yang introvert juga (not all)ada masaalah tersendiri. Kurang keyakinan diri, mudah mengalah, suka menyendiri etc. Namun mereka yang extrovert more prone to hurt other people's feeling because they are more expressive, brash and self-centered.&lt;br /&gt;Bagi golongan yang introvert, mereka boleh dimotivasikan, digilap dan dibimbing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So for those yang ingin mencari pasangan hidup, tepuk dada tanya selera.Yang penting one must forsee that adakah pasangan hidupnya nanti akan dapat bring out his/her best, atau sebaliknya, will suppress his/her potential and passion. &lt;br /&gt;Marriage is all about two-way communication NOT one-way.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-116819972864622941?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/116819972864622941/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=116819972864622941' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116819972864622941'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116819972864622941'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/01/yang-mana-satu.html' title='Yang Mana Satu'/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-116810920878520951</id><published>2007-01-07T02:45:00.000+08:00</published><updated>2007-01-18T00:21:19.320+08:00</updated><title type='text'>I'm Back.......</title><content type='html'>I'M BACK&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;January Year 2007....it took me 9 months to pull myself together, untuk kuatkan diri yang serba-daif ini untuk menulis balik dalam blog yang nostalgik ini. The last 9 months telah dipenuhi dengan pelbagai asam-garam dan kerenah kehidupan yang tidak pernah lekang daripada kesulitan, kepayahan, kejerihan tetapi dalam masa yang sama, ada terselit  keajaiban, kemanisan, kepuasaan dan ketenangan yang amat sukar untuk diluahkan dalam perkataan mahupun penulisan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Going thru all these, i began to realised that this is what life is all about.Kesulitan akan disusuli kesenangan, kesenangan akan disusuli kesulitan.It is a continous  and vicious process.I've seen people whom are close to me feel sad,happy,motivated, demotivated, excited,lonely,confident,emotional etc.Ada yang merasa kecewa (but now telah bingkas bangun!) kerana cinta, ada yang baru mengenal cinta,  ada yang  tidak mengenal cinta luhur dan ada yang masih was-was dengan cinta. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sepanjang tempoh 9 bulan ini juga pelbagai macam manusia telah saya temui.Yang suka mengambil kesempatan,yang ego, yang retorik, yang ada sindrom "aku je yang betul" dan pelbagai lagi. I guess at my age, I began to see things more, in a different perspective, in a different level.But the most important lesson to me is that jangan berharap kepada seseorang(for their help). Kadangkala orang yang tidak kita sangka, orang yang lebih muda daripada kita, orang yang baru kita kenali dan (seringkali berlaku) orang yang tidak saya kenali telah banyak kali membantu. Inilah keunikan perancangan Allah s.w.t. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And therefore for the year 2007 ini, insyaAllah i'll be more resilient. Kesulitan dan kepayahan akan tetap silih berganti and i foresee cabarannya lebih hebat daripada tahun 2006, namun hanya kepadaNya kita bersandarkan diri.Live life to the fullest.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-116810920878520951?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/116810920878520951/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=116810920878520951' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116810920878520951'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/116810920878520951'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2007/01/im-back.html' title='I&apos;m Back.......'/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-114602301602406930</id><published>2006-04-26T10:48:00.000+08:00</published><updated>2006-04-26T13:08:58.296+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;7 KALI GAGAL&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya berpeluang menonton rancangan tv MyTeam di tv3 pada malam semalam. Ianya merupakan siri terakhir untuk memilih peserta MyTeam melalui saringan yang diadakan di setiap negeri seluruh Malaysia. Apa yang menarik ialah melihatkan kegigihan dan kesungguhan  seorang anak muda  bernama Fareez berasal dari Grik  yang akhirnya berjaya dipilih dalam pasukan MyTeam setelah mencuba sebanyak 7 kali. Apabila gagal dalam percubaan kali pertama di Ipoh, beliau tidak patah semangat dan terus berusaha untuk melayakkan diri dengan menyertai trials yang diadakan di negeri-negeri lain kecuali di Kelantan, Sabah dan Sarawak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tanpa mengenal erti putus asa, beliau terus mencuba sehinggalah berjaya di pemilihan peringkat negeri yang terakhir iatu di Kuala Lumpur. Ketika Shebby mengumumkan nama Fareez, suasananya amat dramatik sekali.Kelihatan ibunya menangis kelegaan, yang lain bersorak penuh kegembiraan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketabahan, kesungguhan dan kekuatan  diri Fareez membuatkan saya terpanggil untuk bermuhasabah diri.Banyak perkara yang boleh dipelajari dari anak muda ini. Bagi mereka yang acapkali bertemu kegagalan samada  dalam bercinta,dalam bisnes, dalam&lt;br /&gt;kehidupan dan sebagainya...don't give up! Setiap kegagalan itu  akan menghampirkan anda kepada kejayaan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-114602301602406930?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/114602301602406930/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=114602301602406930' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/114602301602406930'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/114602301602406930'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2006/04/7-kali-gagal-saya-berpeluang-menonton.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-114169391753341470</id><published>2006-03-07T08:50:00.000+08:00</published><updated>2006-03-07T09:12:00.396+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>DON'T WORRY.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai manusia kita sering hidup berkeluh kesah, risau atau &lt;em&gt;worry too much&lt;/em&gt; dengan pelbagai perkara. Cuba kita renungkan, ketika di alam persekolahan kita RISAU apabila hendak menghadapi peperiksaan. Selepas SPM kita RISAU samaada kita terpilih atau tidak untuk memasuki  universiti. Selepas tamat pengajian di IPTA atau IPTS kita RISAU kalau-kalau tak dapat kerja. Setelah bekerja kita RISAU kalau boss tak suka kita. Apabila umur semakin meningkat kita RISAU kita belum berkahwin. Bila dah kahwin kita RISAU kalau tak dapat anak. Bila sudah lama hidup bersama  kita RISAU pasangan kita tak setia. Bila anak-anak kita sudah membesar, kita RISAU tentang masa depan mereka. Dan tanpa di sedari kita terperangkap dalam &lt;em&gt;the same vicious cycle all over again!!!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita  sebenarnya  banyak menghabiskan masa  melayan perasaan RISAU. Ini belum mengambil kira perasaan RISAU yang menghantui kita  &lt;em&gt;in our everyday life&lt;/em&gt;. Kita RISAU kalau baju kita tak &lt;em&gt;matching&lt;/em&gt;, kita RISAU kalau duit gaji kita tak cukup sampai akhir bulan, kita RISAU mungkin kenalan kita  dah tak suka kita kerana dia tak balas sms, kita RISAU lauk di kedai yang kita selalu makan dah habis sebab kita keluar lunch lambat, kita RISAU kalau hujan lebat sebelah petang kita balik rumah lewat sebab trafik jam dan macam-macam lagi. Pendek kata hidup kita ni tak pernah sunyi daripada merasa RISAU!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi apa yang menarik ialah menurut satu kajian yang saya pernah terbaca dalam sebuah buku, 80%-90% perkara yang kita risaukan itu TIDAK akan berlaku. Oleh itu buat apa  kita perlu  tension, sedih, boring, atau memendam perasaan hanya kerana kita risaukan sesuatu yang 80%-90%TIDAK akan berlaku. &lt;em&gt;So&lt;/em&gt;....lain kali bila kita mula nak rasa RISAU, &lt;em&gt;stop&lt;/em&gt;...jangan layan!!! Cepat-cepat segarkan minda kita dengan perasaan ceria, &lt;em&gt;positive thinking&lt;/em&gt; dan &lt;em&gt;stay cool&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;JOM kita mulakan hari ini dengan &lt;em&gt;worry-free&lt;/em&gt;!!&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-114169391753341470?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/114169391753341470/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=114169391753341470' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/114169391753341470'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/114169391753341470'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2006/03/dont-worry.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-113565703768549554</id><published>2005-12-27T11:50:00.000+08:00</published><updated>2005-12-27T12:22:58.186+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;PP Dalam Kenangan (2)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teksi yang kami naiki bergerak macam semut ditengah-tengah pekan Pasir Mas yang begitu sesak dengan  kenderaan  dari merata pelusuk negara. Suasana begitu meriah, dengan pelbagai poster, kain rentang,bendera, pintu gerbang, hiasan dan pelbagai lagi seolah-olah satu pesta sedang dilangsungkan. "Abang mengundi sini ke?" Saya memulakan perbualan dengan sipemandu teksi." "Dok. Saya bukan orang sini." Jawabnya dalam loghat Kelate+KL. "Abang rasa siapa boleh menang kali ni?" Saya merisik lagi."Susoh nak cakap..50:50..Tapi kalau boleh biarlah bule yang menang." Secara spontan saya menjawab,"InsyaAllah kita sama-sama doakan. Tok Guru tu baik orangnya.Abang tau tak, kat KL tu ramai yang minat Tok Guru." &lt;br /&gt;Kami kini menghampiri destinasi. Kelihatan banyak kereta didalam dan luar kawasan Masjid. Kami turun berhampiran pagar utama Masjid  dimana zawjah telah sedia menunggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas solat zohor saya menyertai konvoi berjumpa dan beramah mesra dengan penduduk-penduduk kampung di sekitar Slow Machang. Rumah-rumah yang kami kunjungi agak daif. Namun penghuninya  menerima  rombongan kami dengan mesra dan hati terbuka.&lt;br /&gt;Begitulah jadual saya pada hari-hari berikutnya. Kebanyakan masa saya mengikuti rombongan muslimat muda memasuki kawasan desa, pagi dan petang. Saya amat mengkagumi kegigihan dan kesungguhan muslimat-muslimat muda yang begitu komited dengan tugasan mereka. Ada yang memandu van besar yang bukan power stering! Saya hanya menyedari kesukaran  memandu van tersebut ketika mengangkut para petugas.Amat sukar untuk manoeuvre van tersebut apatah lagi dijalan kampung yang sempit! Pernah berlaku van yang mereka naiki kehabisan minyak di tengah kampung dan ada pula yang  tersesat jalan berjam-jam lamanya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka akan sering balik lewat malam, disusuli dengan mesyuarat dan perbincangan yang berakhir awal pagi. Pada saya inilah petugas-petugas jemaah  yang benar-benar menghayati perjuangan. Mereka inilah yang sepatutnya dihargai, walaupun kerja-kerja yang mereka lakukan  bukan glamorous,  namun mereka tetap istiqamah menghadapi pelbagai rintangan luaran dan dalaman, &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pengalaman ini mengingatkan saya kembali semasa di US, ketika travelling bersama "brothers" dan "sisters" ke  program tahunan  perjumpaan pelajar-pelajar Islam di sana i.e Winter Gathering. Ketika zaman muda dulu kami sanggup berkonvoi merentasi beribu batu perjalanan merentasi US menuju ke destinasi yang dituju! Namun perbezaan yang ketara ialah suasana yang dihadapi. DiUS ianya hanya teori, tetapi diPP... merupakan satu practical(realiti).&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-113565703768549554?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/113565703768549554/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=113565703768549554' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/113565703768549554'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/113565703768549554'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/12/pp-dalam-kenangan-2-teksi-yang-kami.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-113461041822703769</id><published>2005-12-16T01:56:00.000+08:00</published><updated>2005-12-15T09:55:31.880+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;PP Dalam Kenangan (1)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perjalanan lebih 12 jam menaiki keretapi menuju ke Pasir Mas, Kelantan merupakan satu pengalaman yang tidak dapat dilupakan. Kali terakhir saya menaiki keretapi ialah semasa  zaman student days.Saya ditemani  anak perempuan sulung (Jaja) yang begitu bersungguh hendak ikut walaupun berkali-kali saya ingatkan, tujuan saya ke Pasir Mas bukanlah untuk &lt;em&gt;vacation&lt;/em&gt;. Bertolak dari KL Sentral pada hari Sabtu lebih kurang jam 8.15malam, kami tiba sedikit lewat  di setesen keretapi Pasir Mas pada 9.30pagi keesokan harinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di awal perjalanan kami menghabiskan masa dengan membaca buku yang dibeli dari KL Sentral. Belum pun jauh perjalanan, perut saya mula berkeroncong. Tanpa berlengah kami  terus menjamu selera dengan nasi goreng yang dibungkus dari rumah. Sambil makan, kami  disogokkan dengan tayangan videotape yang menyiarkan pelbagai rancangan termasuk  movie. Namun agak mendukacitakan movie yang ditayangkan adalah cerita  lama  yang low budget dan low quality, dimana para pelakonnya, sorang pun tak kenal! The rest of the night kami banyak tidur. Sesekali terjaga akibat  bunyi dan pergerakan gerabak keretapi yang agak ketara. Waktu subuh saya terbangun dan berhasrat untuk solat di surau yang disediakan. Saya dan  Jaja harus  berjalan melalui gerabak cafeteria untuk sampai ke surau. Semasa hendak melangkah masuk kegerabak tersebut, gegaran dan bunyi bising keretapi amat membengitkan. Sambil menoleh kepada Jaja saya berkata "macam dalam cerita Polar Express.."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tinggalkan Jaja di gerabak cafeteria sebab dia uzur, tak boleh solat. Apabila melangkah masuk di gerabak seterusnya dimana terletaknya surau,  kelihatan lantai gerabak  begitu basah. Rupa-rupanya tempat wuduk tersumbat dan  bertakung.  Ini menyebabkan air melimpah keluar ke ruang penumpang. Pakcik bersebelahan saya yang agak kecewa dengan keadaan kelam kabut  dan bersesak  itu berkata kepada saya, "Bagilah orang perempuan sembahyang dulu" Saya mengangguk sambil berfikir  apalah salahnya KTM menyediakan satu gerabak khas untuk surau, bukan setakat satu ruang di sudut gerabak  agar  penumpang dapat menunaikan solat dengan lebih selesa!! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah mengambil  wuduk dengan menggunakan air yang amat sedikit (untuk mengelakkan air melimpah keluar), saya kemudian kembali ke cafeteria bertemu Jaja.Saya mengambil keputusan untuk solat secara duduk. Setelah selesai solat kami bersarapan roti bakar dan air  nescafe  sambil menunggu untuk menikmati panorama indah terbitnya matahari pagi sebelum kembali ke gerabak kami.Kami merasa lega apabila mendengar pengumuman keretapi akan sampai ke setesen Pasir Mas. Badan mula terasa lenguh dan sakit-sakit namun hati ini merasa gembira kerana destinasi yang dituju semakin hampir. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah turun dari keretapi saya terus menelefon isteri saya yang telah berkampung di Pengkalan Pasir(PP) berminggu lamanya. Rupa-rupanya beliau telah menunggu sejak jam 8.15 pagi di setesen keretapi Pasir Mas. Oleh kerana keretapi lambat sampai, beliau terpaksa pergi dahulu kerana ada tugasan. Maka saya pun menaiki teksi bertemu beliau di Masjid Besar Pasir Mas.Kalau hendak menunggu beliau datang balik, ianya akan mengambil masa yang lama kerana jalan di tengah-tengah pekan Pasir Mas begitu sesak.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-113461041822703769?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/113461041822703769/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=113461041822703769' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/113461041822703769'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/113461041822703769'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/12/pp-dalam-kenangan-1-perjalanan-lebih.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-113007606230175268</id><published>2005-10-24T13:05:00.000+08:00</published><updated>2005-10-24T06:25:04.110+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;ERTI KEHILANGAN&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Realiti 1&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Abdul Rashid Fakriullah  terpaksa berjalan selama 12 jam untuk sampai ke Muzaffarabad, ibunegeri Kashmir dibawah pentadbiran Pakistan. "Saya masih berpuasa walaupun terpaksa berjalan sejauh itu, malah saya tidak meninggalkan puasa walau sehari pun - termasuk pada hari berlakunya gempabumi" tambahnya lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Abang Abdul Rashid, isteri serta sepupunya merupakan antara ribuan manusia yang menjadi mangsa gempabumi. Hampir 25 000  penduduk dimana Abdul Rashid tinggal telah terkorban. Setakat ini sejumlah 50 000 orang dipercayai terkorban dalam  kejadian  tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Eid (Hari Raya) kali ini kami tidak punya apa-apa. Kami &lt;strong&gt;kehilangan&lt;/strong&gt; rumah, tidak mempunyai makanan mahupun pakaian...tiada  yang istimewa..."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Realiti 2&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Sunyilah..sunyi.." jawab Pak Lah pendek  apabila ditanya oleh wartawan bagaimanakah keadaan beliau  sehari selepas pemergian  isteri tersayangnya Datin Paduka Seri Hendon. Dengan nada lembut bercampur sedih beliau menyambung "Semalam (Khamis) saya tidur awal kerana sudah dua hari saya tak tidur langsung"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Kehilangan&lt;/strong&gt; Datin Seri amat  beliau rasai. Selepas  hari pengkebumian,  Pak Lah tetap setia mengunjungi pusara isterinya pada hari-hari berikutnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ramai daripada kita masih belum diuji dengan sesuatu kehilangan yang besar.Saya hanya pernah &lt;strong&gt;kehilangan &lt;/strong&gt;handphone dan dompet yang  saya tertinggal dalam kereta yang tidak dikunci. Apa yang menyedihkan, barangan tersebut dicuri semasa saya sedang menunaikan solat subuh dimasjid. Ketika itu hati saya memberontak kenapa saya diuji sebegitu rupa! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada masa itu saya menganggap barangan tersebut amat berharga dan kehilangannya amat saya kesali. Namun jika dibandingkan dengan dua kisah  diatas,  kita pasti akur, apa yang berlaku keatas diri kita hanyalah merupakan satu titik dalam rantaian realiti kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hakikatnya life is not always smooth sailing. Oleh itu  marilah kita sama-sama berusaha melengkapkan diri  agar  kita lebih bersedia "menerima" kehilangan yang lebih besar dimasa-masa yang  akan datang.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-113007606230175268?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/113007606230175268/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=113007606230175268' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/113007606230175268'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/113007606230175268'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/erti-kehilangan-realiti-1-abdul-rashid.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112968526936551685</id><published>2005-10-20T00:25:00.000+08:00</published><updated>2005-10-19T09:27:49.370+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;I HATE DOING "DONKEY JOB"!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anda pernah merungut dengan mengeluarkan kenyataan seperti diatas? Luahan sebegini memang sering terdengar ditempat-tempat kerja apabila  kita disuruh oleh bos membuat kerja-kerja yang tidak ada kena mengena dengan job spec. kita atau kerja yang disuruh itu  merupakan  perkara sampingan. Perasaan ini timbul  bukan kerana kita bersikap  sombong diri, cuma ianya  merupakan manifestasi rasa tidak puas hati  kerana "terpaksa" melakukan kerja-kerja  yang bersifat boring, tak glamour, repeatitive,remeh dan tidak challenging. Dan kita sering beranggapan  tugasan tersebut sepatutnya diberikan kepada orang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun begitu, sekiranya kita menyorot kisah-kisah orang yang berjaya khususnya dalam  bidang perniagaan, mereka ini memulakan kerjaya sebagai orang bawahan dengan melakukan kerja-kerja yang dianggap sebagai "donkey job". Sebenarnya pengalaman ini  amat berharga kerana apabila mereka mengetuai syarikat mereka sendiri, mereka telah menjadi well-verse with the trade from A-Z. Masaalah  pekerja-pekerja bawahan, pertengahan dan atasan juga mudah mereka fahami dan atasi kerana mereka telah melalui semuanya. Dan dengan organisasi yang mantap ini mereka telah mencipta  kejayaan. Namun perlu diingat! Sesuatu kejayaan  itu  hanya akan tercapai dalam waktu yang panjang dan kita terlebih dahulu PASTI berhadapan pelbagai tribulasi demi tribulasi. There is no short-cut in life!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesimpulannya, anggaplah tugasan "donkey job" ini sebagai satu latihan pemantapan dan kesabaran diri sebelum anda diberikan tugas dan tanggungjawab yang lebih besar. Pendedahan seumpama ini diperingkat awal karier anda, akan satu hari nanti membentuk anda menjadi seorang pengurus atau pemimpin yang lebih kaya dengan pengalaman,yang lebih terbuka pemikirannya dan yang lebih tinggi  akhlaknya dalam hubungan sesama manusia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112968526936551685?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112968526936551685/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112968526936551685' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112968526936551685'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112968526936551685'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/i-hate-doing-donkey-job-anda-pernah.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112951065087985370</id><published>2005-10-17T23:54:00.000+08:00</published><updated>2005-10-17T08:57:30.883+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>FENOMENA MAWI&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagi semalam anak bongsu saya bermain komputer dengan berlatarbelakangkan  lagu nyanyian  Mawi daripada album Best of Mawi World (tak beli..pinjam je!..he..he). Memang best suara Mawi  ni apatah lagi apabila dia menyanyikan lagu-lagu seperti Seroja, Intifadah, Pergi Tak Kembali, Kekasih Awal dan Akhir (teringat zaman muda-muda..).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika lagu Beautiful Maria berkumandang, anak saya  berjalan menuju kearah saya yang sedang baring diatas katil. "Ayah, apa dia makna "hunger for your kiss?" Dia ingin tahu maksud lirik lagu tersebut. "Aaa? Err... tak ada apa lah dik. Tak baguslah makna dia tu..tak payahlah dengar  lagu tu lagi!" Jawab saya secara defensif walaupun saya tahu ianya bukan satu langkah yang bijak. Dia pun berjalan balik  ke  arah meja komputer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelah petangnya dia mengikut saya melawat dua orang kakaknya diasrama yang terletak dipinggir ibukota. Dalam perjalanan dia mengajukan soalan yang sama tapi dalam bentuk yang berbeza. "ayah..hunger tu apa?" Saya tahu dia tak puas hati dengan jawapan yang saya beri pagi tadi. Tapi  kali ini saya lebih bersedia.  "Hunger tu maknanya lapar atau kelaparan. Tapi...kalau dalam lagu yang yang adik dengar tu, maksudnya...err... merindui." "Hah? Merindui.... your kiss?" Dia terperanjat sekali. "Eewww!! grossnya.." Sambung nya lagi dengan reaksi muka yang geli-geleman. "Ha...sebab tulah ayah kata tadi, tak payahlah dengar lagu tu!" Dia kemudiannya ketawa besar mendengarkan penjelasan saya itu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112951065087985370?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112951065087985370/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112951065087985370' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112951065087985370'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112951065087985370'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/fenomena-mawi-pagi-semalam-anak-bongsu.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112925472216757023</id><published>2005-10-15T01:00:00.000+08:00</published><updated>2005-10-14T09:55:46.086+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;JOKE OF THE DAY&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alkisah di tempat bernama Hospital Bahagia Tanjung Cempedak, penghuninya terlampau ramai sehinggakan bersesak-sesak. Maka diputuskan oleh pihak berwajib untuk memindahkan kesemua mereka ke tempat baru di Pulau Cendana. Maka disediakan satu pesawat khas untuk mengangkut para penghuni ke sana. Ketika penerbangan, maka riuh-rendahlah para penumpang yang terdiri daripada pesakit-pesakit mental tersebut. Ada yang menjerit, ada yang menangis, ada yang melompat-lompat atas kerusi dan ada yang bertumbuk. Sipilot yang memandu kapalterbang menjadi marah lalu mengarahkan co-pilot untuk mengawal keadaan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka pergilah co-pilot  dengan rasa berat hati untuk menenangkan mereka. Puas dipujuk, puas dimarah namun situasi menjadi lebih teruk, sehinggakan ada yang cuba menjerut leher mereka dengan talipinggang tempat duduk(seatbelt). Dalam keadaan co-pilot merasa tak tahu apa nak dibuat, tiba-tiba ia disapa oleh salah seorang penumpang yang agak sederhana perwatakannya. "Kapten, ginilah...hanya orang tak betul saja yang boleh berkomunikasi dengan orang tak betul..biar saya saja yang memujuk mereka ni. Saya ni walaupun pesakit mental, tapi keadaan saya dah semakin baik. Lihatlah saya, duduk diam-diam je kat sini, bukan macam yang lain."Co-pilot yang semakin bingung hanya menganguk-anggukkan kepala tanda setuju.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10 minit kemudian, keadaan menjadi tenteram semula, sunyi senyap tanpa ada sebarang bunyi. Pilot tadi bertanyakan kepada co-pilotnya. "Apa yang kau cakap kat mereka tadi? Tiba-tiba je senyap." Co-pilot yang turut hairan dengan situasi tersebut keluar dari cockpit untuk berjumpa dengan penumpang. Alangkah terkejutnya si co pilot apabila melihat hanya orang yang volunteer nak tolong tadi tinggal keseorangan. "Eh..encik mana pergi penumpang yang lain?" Soal si co-pilot. "Kapten! Saya cakap kat mereka, kapten marah sebab mereka bising kat dalam kapalterbang. Jadi saya suruhlah mereka main kat luar!!!" Terlopong mulut sipilot tu mendengar jawapan tersebut....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112925472216757023?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112925472216757023/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112925472216757023' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112925472216757023'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112925472216757023'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/joke-of-day-alkisah-di-tempat-bernama.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112909093584692892</id><published>2005-10-13T03:27:00.000+08:00</published><updated>2005-10-12T19:37:06.350+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;ALAHAI SIANAK BONGSU!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menjadi kebiasaaan anak bongsu kami tidur bersama terutama pada hari bukan sekolah. Pada satu malam kami sedang bersiap-siap untuk tidur. Anak kami baring ditengah-tengah, diapit oleh saya disebelah kanan dan isteri disebelah kiri. Setelah &lt;em&gt;comforter&lt;/em&gt; ditarik, dia secara spontan  berpusing kearah saya dan memeluk saya erat. Isteri saya yang masih belum lelap terus mengusik, " Wah....adik, tidur peluk ayah je...tak sayang mak lagi?"  Mungkin menyedari "kesilapannya" dia lalu menjawab, "Emak...kan Nabi Muhammad suka tidur sebelah kanan. Sebab tu adik pusing kanan peluk ayah!" Kami  memandang antara satu sama lain sambil ketawa. Dalam hati saya berkata pandai betul anak aku ni menjawab nak ambik hati siibu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitulah perangai anak bongsu kami. Dia memang &lt;em&gt;bias &lt;/em&gt;habis &lt;em&gt;towards&lt;/em&gt; ibunya. Dalam situasi dimana ia harus memilih untuk menjaga hati saya atau ibunya, dia  &lt;strong&gt;TETAP&lt;/strong&gt; berpihak kepada ibunya walaupun  perkara yang dibuat oleh siibu  boleh dipertikai!! Begitulah nasib siayah.........&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112909093584692892?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112909093584692892/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112909093584692892' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112909093584692892'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112909093584692892'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/alahai-sianak-bongsu-menjadi.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112896238777811034</id><published>2005-10-11T15:43:00.000+08:00</published><updated>2005-10-11T01:01:14.310+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;MENCARI KEBAHAGIAAN&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika sedang memandu pulang dari kampung, sepasang suami isteri ternampak satu keluarga tiga beranak sedang menaiki basikal  sambil ketawa ditengah sawah bendang. Kelihatan begitu gembira sekali keluarga tersebut walaupun hanya dengan berbasikal buruk dan bekerja sebagai pesawah. "Abang, lihat  tu, walaupun hidup dalam keadaan susah, mereka begitu &lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt; sekali.Kita ni  bisnes juta-juta,  rumah banglo sana sini,  kereta mewah tak terpakai semua,ada yang dok tersadai kat garage, tapi hidup kita masih tak &lt;strong&gt;bahagia &lt;/strong&gt;jugak. Baik duduk kat kampung je bang....serabut rasanya nak balik KL ni!" Suaminya yang sedang memandu, hanya diam membisu sambil memerhatikan gelagat  keluarga tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Si pesawah tadi yang sedang turun daripada basikal, terpandang akan kereta Mercedes Class S yang berwarna hitam metallic melintas dengan megah dihadapan mereka. Sambil mengangkat anak kecilnya daripada dukungan isterinya dia berkata, "Mah..tengok depa tu, kalaulah kita dapat kereta sebesaq tu, &lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt;nya abang, tak payah naik basikal tua ni lagi. Duduk kat bandaq tu mesti seronok kan Mah, kat kampung ni apa ada?" Si isteri hanya senyum sambil menyapu peluh didahi suaminya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kisah diatas memberi gambaran bahawa setiap orang mempunyai tanggapan yang berbeza mengenai perkara yang dapat mem&lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt;kan mereka. Selalunya ke&lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt;an itu di kaitkan dengan material, wang ringgit, pangkat dan pasangan hidup. Namun cuba kita imbas kembali  kehidupan  kita secara jujur, seringkali kita masih tidak &lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt; walaupun telah mendapat apa yang kita mahu.  Mengapakah ini masih berlaku?&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Sebenarnya  ke&lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt;an itu  adalah milik Allah swt. Dialah yang "menganugerahkan" ke&lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt;an kepada sesiapa yang dikehendakiNya tanpa mengira  status dan latarbelakang hambaNya.... Orang yang naik LRT pun boleh &lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt; jika dibandingkan dengan orang yang berkereta ke pejabat. Anda pernah melihat muka sipemandu kereta yang terperangkap dalam trafik jam? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu dalam bulan Ramadhan yang mulia ini marilah kita sama-sama  berusaha mendampingi dan mendekati kepadaNya dengan melipatgandakan  ibadah kita. Semuga  Allah swt akan "mencampakkan"  kedalam hati kita rasa &lt;strong&gt;bahagia&lt;/strong&gt;  walaupun kita  berada  dalam keadaan apa  sekali pun:- sakit, sihat, pokai, dapat bonus, sedang mencari cinta, merancang perkahwinan, tension kerja, boss tak appreciate,kereta selalu rosak...&lt;em&gt;and the list goes on and on&lt;/em&gt;...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112896238777811034?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112896238777811034/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112896238777811034' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112896238777811034'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112896238777811034'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/mencari-kebahagiaan-ketika-sedang.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112882545857145484</id><published>2005-10-10T01:41:00.000+08:00</published><updated>2005-10-09T10:42:02.650+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;DON'T BE A GARBAGE COLLECTOR&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai manusia biasa kita mudah terganggu dengan komen, teguran dan prasangka orang lain terhadap kita. Lebih memilukan lagi apabila teguran yang dibuat tidak berdasarkan kepada fakta yang betul dan  yang menegur itu pula orang yang  rapat dengan kita. Sekiranya perkara yang dikomen itu  adalah betul, mungkin hati ini tidak terguris sebegitu rupa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun inilah yang dinamakan kehidupan. Mustahil kita akan bebas daripada  prasangka orang lain &lt;em&gt;unless &lt;/em&gt; kita rela  duduk sorang-sorang dalam gua...........&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cara  terbaik untuk kita tidak merasa &lt;em&gt;depress&lt;/em&gt; dengan komen-komen sebegini ialah  dengan menganggap &lt;em&gt;input-input&lt;/em&gt;  yang kita terima itu sebagai &lt;em&gt;garbage.&lt;/em&gt; Sampah-sarap ini jika dibiarkan berkumpul, akan pasti mencemari fikiran kita. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bayangkan senario ini, sekiranya  anda membiarkan sampah sarap dibawa masuk ke dalam rumah dan  dibiarkan berlonggok secara berterusan, maka sudah tentu keadaan rumah anda  semakin kotor dan menjadi tidak sihat  kepada penghuninya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;So........ next time&lt;/em&gt; apabila kita berhadapan dengan  situasi sebegini, &lt;em&gt;please remember&lt;/em&gt;.... DON'T BE A GARBAGE COLLECTOR!!!  Setiap &lt;em&gt;garbage( negative input)&lt;/em&gt;  yang sampai  ketelinga kita, cepat-cepatlah kita "bakul sampah"kan, sebelum ianya  mencemari dan mengotori  fikiran kita.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112882545857145484?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112882545857145484/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112882545857145484' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112882545857145484'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112882545857145484'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/dont-be-garbage-collector-sebagai.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112868103946024112</id><published>2005-10-07T21:34:00.000+08:00</published><updated>2005-10-07T18:54:44.766+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Serupa Tapi Tak Sama&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah selesai menunaikan solat subuh di masjid, saya bergegas pulang kehotel. Saya terima sms daripada daripada isteri, mintak beli ubat gigi, berus gigi dan sabun mandi. Benda-benda ni memang termasuk dalam senarai &lt;em&gt;top-ten&lt;/em&gt; barangan yang sering lupa dibawa apabila menginap di hotel!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sambil memandu kereta dengan agak perlahan, mata saya melilau ke kiri dan ke kanan, mencari kalau-kalau ada kedai runcit yang sudah dibuka. Hati menjadi lega apabila ternampak kedai 7-Eleven lebih kurang 5m dihadapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebaik saja melangkah kedalam, saya memandang sekeliling kedai. Hati saya terdetik, "emm....tak ada beza, sama macam 7-Eleven kat KL."Setelah meletakkan barang-barang yang diperlukan di atas kaunter, saya sengaja menuju ke bahagian belakang kedai yang terdapat pelbagai jenis minuman botol dan tin. Setelah puas dengan apa yang saya lihat, saya kembali semula ke kaunter untuk membuat bayaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Untung adik bekerja di 7-Eleven kat sini." saya memecahkan kesunyian pagi dalam kedai tersebut dengan menegur anak muda yang menjaga cashier. Kelihatan muka dia berkerut, mungkin tidak faham&lt;em&gt; slang&lt;/em&gt; KL + Kelantan saya. "Adik tahu, &lt;br /&gt;7-Eleven kat KL tu penuh dengan arak. Yang jualnya pulak ramai budak-budak Melayu kita." sambung saya lagi. Mukanya berubah, mungkin dia mula faham telo bahasa saya. "Ini Kelantan kan, bang!" Anak muda ini menjawab dengan nada bangga dalam loghat Kelantan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sambil tersenyum dan menganguk-anggukkan kepala, saya meninggalkan kedai tersebut. Disepanjang jalan pulang ke hotel, saya merasa cukup tenang memandu ditengah-tengah sebuah bandaraya Islam yang pertama di Malaysia yang bernama Kota Bahru.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112868103946024112?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112868103946024112/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112868103946024112' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112868103946024112'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112868103946024112'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/serupa-tapi-tak-sama-setel_112868103946024112.html' title=''/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17173691.post-112852355026603152</id><published>2005-10-06T14:14:00.000+08:00</published><updated>2005-10-06T00:12:53.663+08:00</updated><title type='text'>SATU HARI DI BULAN RAMADHAN</title><content type='html'>&lt;strong&gt;SATU HARI DIBULAN RAMADHAN&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lebih kurang jam 3.30 petang, saya menerima panggilan telefon dari rumah. Sipemanggilnya ialah anak bongsu saya yang kini bersekolah Tahun 2. Hari ni   sekolahnya bercuti sempena hari pertama umat Islam di Malaysia menyambut kedatangan bulan Ramadhan yang mulia.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Setelah memberi salam dia terus berkata dengan selamba, "Ayah,boleh tak adik bukak puasa sekejap, nanti adik sambung balik?" Dalam ketika saya sedang berserabut dengan kerja-kerja ofis yang agak lama tertinggal,  saya  ketawa secara spontan dengan soalan yang diajukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Adik cakap dengan emaklah" sambil menggelengkan kepala dan tersenyum, saya menghulurkan handphone  kepada isteri  saya yang sedang menghadap PC di bilik pejabat, mengemaskini email yang diterima daripada rakan-rakannya. Memang peel semulajadi seorang ayah, apabila gabra nak  melayan kerenah anak-anak, maka di passkannya kepada si isteri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Macam ni lah dik, adik jangan bukak puasa dulu, tunggu mak balik rumah, nanti kita keluar beli makanan favourite adik untuk berbuka. Sementara tu adik tengoklah cd cartoon yang mak beli  tu dulu ye" "Tapi kalau adik nak bukak  puasa  sekarang jugak, emak tak larang..." Begitulah siibu menjawab dengan penuh diplomasi. Yang siayahnya  pula masih belum berhenti ketawa mengingatkan kata-kata anaknya yang nak "bukak puasa sekejap, nanti sambung balik"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila sampai di rumah sekitar 6 petang, anak saya itu tidak jadi berbuka puasa, malah dia sedang bermain-main dengan abangnya di halaman rumah... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin inilah natijahnya apabila  melayan kerenah anak-anak secara berhemah. Sekiranya  isteri saya  memarahi terus anak bongsu kami ketika dia menalipon dan "memaksanya"  berpuasa tanpa memberikannya peluang dan ruang untuk berfikir, maka saya percaya secebis kisah  kehidupan yang dipaparkan ini mempunyai &lt;em&gt;ending&lt;/em&gt; yang berbeza.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17173691-112852355026603152?l=fourtysomething.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://fourtysomething.blogspot.com/feeds/112852355026603152/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17173691&amp;postID=112852355026603152' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112852355026603152'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17173691/posts/default/112852355026603152'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://fourtysomething.blogspot.com/2005/10/satu-hari-di-bulan-ramadhan.html' title='SATU HARI DI BULAN RAMADHAN'/><author><name>40something</name><uri>http://www.blogger.com/profile/03267235449192812319</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
